lördag 12 september 2015

Rabatt för de nyttiga små II

Lördag och en känsla av absolut tvång att göra rabatt infinner sig. Vi börjar med att lasta kompostjord på kommunens stora återvinningscentral och laddar sedan upp med köpejord i säck. Väl hemma igen börjar vi med att gräva bort gräs och ogräs. 

Det dyker upp fantastiska mängder mellanstora stenar, vi har tydligen en egen liten rullstensås på tomten, och favoritmaken samlar snabbt ihop dessa. Han ska ha dem till något framtida trädgårdsvattenprojekt, säger han. 


Vi skyfflar ut kompostjorden och blandar denna med den vanliga planteringsjorden. Detta görs dels för att få en bättre struktur på jorden, dels för att göra jorden lite "mildare". Stark kompost kan ju bränna tunna rötter.


När all jord är på plats får vi äntligen börja med det roliga: att ställa ut och plantera växterna. 

Monarda 'Beauty of Cobham', temynta
Agastache rugosa 'Black Adder', anisört
Echinops bannaticus, blå bolltistel 
Pulsatilla, backsippa
Echinacea purpurea 'Magnus' och 'Alba'röd solhatt
Stachys byzantina, 'Silver Carpet', lammöron
Calamintha nepeta, ursprungssorten samt 'Blue Cloud', stenkyndel
- Liatris spicata, rosenstav
- Astrantia major 'Star of Billion, stjärnflocka samt
Eupatorium purpureum, rosenflockel, vilken ju var ett måste. Två meter rosa perenn går inte att motstå. 



All vårlök återstår att peta ner, men det är ju en dag i morgon med.

Baksidan av rabatten blir oxå fin. Allt ogräs som hunnit växa till sig i det blöta och varma vädret, grävs bort. En rad med halvstora stenar agerar barriär så att trädgårdsgångens singel inte hamnar in i häcken och rabatten.




.



tisdag 8 september 2015

Rabatt för de nyttiga små

Förra året fick favoritmaken en upphöjd rabatt som skulle fyllas med flox. Det blev ganska bra - tills huligankaninerna anföll. De komma från öst och väst var vår trädgårdssignatur då, fast möjligen lite mindre hällörat. De komma från alla j-vla håll, är en mer sanningsenlig version.

Nå, sedan minskade kaninerna drastiskt i antal, och nu är vi så galna att vi testar rabatt igen. Floxen har hämtat in ganska mycket i år, det stärker oss i beslutet att sätta mer fint i backen.

Calamintha nepeta, stenkyndel. Doftar fantastiskt och är en bra dragväxt för bin. Självklart kommer även humlor, fjärilar och annat smått. Jag har valt dels ursprungssorten, dels 'Blue Cloud'. Stenkyndeln blir inte så hög, bara ca 25 cm, så den ska få smita in emellan de övriga perennerna och bilda en slingrande matta. 


Stachys byzantina, lammöron. Jag läste i senaste numret av Natur och Trädgård att just lammöron är en viktig växt för bl a ullbin. De plockar med sig av lammöronens "päls" och bäddar bon av den. Intressant! I rabatten hamnar lammöronen längst fram, som en låg, vackert silverfärgad kant. Sorten är 'Silver Carpet'.


Echinacea purpurea, röd solhatt. Insekterna gillar 'Magnus'. Jag gillar 'Magnus'. Knallrosa kan aldrig gå fel, lixom.
På bilden en vit röd solhatt, 'Alba'. Det blir magra ruggar i år, men jag hoppas på snabb etablering och en mindre skog av hattar inom kort.


Pulsatilla, backsippa. Jag gillar allt det håriga, ludna och spretiga med backsippan. Morotsblast med Pettson&Findus-blommor, typ. Vem kan motstå ett sådant naturens hittepå?


Det tillkommer även Monarda 'Beauty of Cobham', temynta, Agastache rugosa 'Black Adder', anisört, Echinops bannaticus, blå bolltistel samt några narcisser som jag har glömt namnet på, tulpaner i blandade kulörer, ett gäng krokus och några rejäla nävar pärlhyacint. Och så har jag nästan bestämt mig för att det även ska petas in Eupatorium purpureum, rosenflockel. Hur lätt det nu är att peta när det gäller två meter höga perenner...

Och det är alltså här alltihop ska samsas!

Säg hej till publiken!
I nuläget krävs hyfsat bra fantasi, men det ska snart vara i ordning här. Rabatten ligger mot väster och ramas in på två sidor av avenbokshäcken. Längst bort är häcken planterad i dubbla rader. Där blir det en trädgårdsgång. Från det håll jag har fotograferat nu, kommer man alltså snart att tvingas runda den bortersta häckplantan. De plantor av Fagus sylvatica, bok, som står mitt i gången, ska snart få ett nytt hem.

Ja. Lite rensa, lite gräva, lite skyffla finjord - sedan är det bara att plantera och invänta nästa säsong. Vi hoppas kunna bjuda våra vänner pollinatörerna på en fin överraskning då.

Köksfönster

I tidernas begynnelse var beslutet att sätta in ytterligare ett köksfönster. Ett mot väster. Mot infarten och byvägen. Av någon anledning blev det aldrig så. 

Då. 

Att göra hål i en yttervägg känns farligt och spännande. På åttaåringens kalas mitt i junisommaren, frågar jag därför om andras tips och knep. Svaren jag får går alla på samma tema: bara gör't - med en stor såg! Ungefär två månader senare har jag samlat tillräckligt med mod för att sätta igång. 

Till att börja med blir det lite ommöbleringar. Det antika lilla skåpet får inte längre vara med, och bokskåpet, som efter att ha hyst den kanske inte så vanliga kombinationen barnkläder/alkohol, men numera är vällastat med glas och porslin, kasas med viss möda söderut längs köksväggen. 


Jag mäter ute och jag mäter inne. Jag gissar lite oxå. När jag har markerat på väggen var favoritmaken ska borra, går jag ut och väntar. Och se, det funkar ju alldeles utmärkt!


De klädselbrädor som s a s involveras i fönsterhålet, tas bort. Vi är försiktiga, för de ska ju användas igen.


Inifrån sågar vi av panelen - och upptäcker en ständare på fel ställe. Men... hur...? Arbetet stannar upp för en stund medan jag knatar inifrån och ut och utifrån och in för att reda ut begreppen. Ett samtal till familjens morfar lugnar och bekräftar. En avsågad ständare är inte hela världen, det är bara att växla av. 


Det kanske "mest rättaste" nu, är nog att ställa hellånga ständare mellan syll och lejd, men 
1. vi har inget 4"4 hemma i rätt längd
2. sågen har inte öppet för inköp
3. att riva mer än vad som redan gjorts, lockar inte alls.

Det blir istället kortare bitar av 4"4 som används. Den övre delen av den ursprungliga ständaren får stödja sig mot "ramens" överliggare, och den undre snutten av ständaren får oxå nytt virke att hänga upp sig på.

I väggen syns tydliga spår efter ett tidigare fönster, men det har varit stående rektangulärt och suttit lägre än det som nu monteras. I vinkel till fönstret, där lodstocken lutar sig mot väggen, har det tidigare varit en ytterdörr till en glasad farstu. Även i väggarna här syns det hur stora fönster- och dörrhål det har varit en gång. Jag gissar att de stora fönsterna har varit fint spröjsade och väl matchat pardörren vid trappan. I byn finns flera exempel på sådana verandor, både sådana som är påbyggda på huskroppen och sådana som ligger i liv med resten av fasaden. Den glasade farstun, som när vi flyttade in alltså inte var i original utan något slags 50-talsrenoverat tråkskick, fungerade först som en dåligt utnyttjad farstu och blev senare omgjord till gå-in-i-skafferi.


Fönstret monteras och vi förtjusas av hur trevligt ljus det blir i köket.


I logen hittar vi hyvlat virke som passar bra till smygen.


 ... och med vit färg på, blir det ju nästan riktigt bra!


Det här fönstret har varit undanställt i flera år. Det levererades med fel spröjs, men någon retur var inte möjlig. Med en spröjs i vardera båge, får fönstret precis rätt uttryck. De liggande rektanglarna som bildas av två spröjs, gör istället att fönstret ser hoptryckt ut. Ruggigt! Så småningom kommer finsnickarvännen att snygga till detta, så att det nya fönstret får samma utseende som övriga 10*10-fönster i huset. Det blir emellertid ett projekt i vårens varma vindar. 

Nu är det bara resten kvar!