fredag 19 juni 2015

Helg-o-fix

Mídsommarhelg - och självklart kan vi inte bara äta sill och jordgubbar som vanligt folk och vara nöjda med det. Nähäminsann. Är det helg, så ska det utföras ett och annat projekt med. Så har familjens överhuvud en gång sagt, och så får det fortsätta. Innan middagen ska starta, drar vi igång gersågen och fixar lite fönsterfoder. Jag inleder med att mäta fel, och eftersom fodervirket är en ytterst ändlig resurs, blir hela projektet alldeles för spännande för mig. Jag bryter ihop och går och lägger mig. Medan jag surar färdigt, sågar favoritmaken och allt blir rakt och i vinkel och hur fint som helst. 

Absolut sista biten fönsterfoder i det här husets samlingar.

Mellan två rejäla regnskurar kastar vi oss ut för den numera traditionsenliga kvällsturen på cykel. Femochetthalvtåringen cyklade på sock igår, men idag har han frisk luft i slangarna och formligen flyger fram. Det gör vi andra med. Vi sicksackar mellan maskar och snäckor på byvägen, men mördarsniglarna siktar vi på. Måtte de aldrig hinna hem till oss innan vi har skaffat mördarankor att göda!

Nordvästra delen av ängen är nu ett enda stort lupinfält för fårhunden att gå vilse i. Vi visslar och ropar och hunden tycks komma fram ur blomsterhavet på olika ställen varje gång. Alltid med en väldigt förvånad uppsyn, som tror han att han kanske denna gång faktiskt har lämnat Kansas/Hemmaljunga och gett sig ut på en walkabout på the yellow brick road.

Lupin på er!
Nyhittad fårhund. Gáski Gullsnudur, vår älsklingsislänning.

Nu vankas det köpta jordgubbär med socker och gräddmjölk. Senare ska vi ut och plocka sju sorters sill att lägga under kudden, dansa runt små grodor samt skåla in det nya året. Tjo!

onsdag 17 juni 2015

Alla fel! Vi har hela listan!


... och lagerhäggens mustiga höstfärger är verkligen slående. 

Nä.
Lagerhäggen är död.

(1) Jag skulle ha börjat med att gräva runt buskarna för att ge dem en chans att bilda nya, fina rötter innan jag grävde upp dem året därpå. Det var tyvärr inte möjligt, enär familjens morfar gick bananer med sin spade och handgrävde 27 kubik jord för att kunna fixa dränering och isolering runt husgrunden. (2) Däremot kunde jag ha klippt ner buskarna innan plantering för att matcha storleken på rot och bladmassa bättre. Tyvärr var jag lite hång och ville ha stora buskar omedelbums. Och de såg ju fina ut. Jättefina, faktiskt. (3)Trots detta skulle jag ha vattnat mycket noggrannare. Det räcker inte med regn. Inte ens när det regnar en Vänern om dagen.

Vad bra! Nu har du lärt dig det!, sa familjens morfar hurtigt. Han såg väl att jag darrade lite med underläppen.
Och nu då?

Trädgårdsmästaren har varit här och klippt ner en av buskarna. Den är grön och kan nog klara sig. Jag har röjt bland de tre övriga buskarna, och i en av dem finns det en liten fjupp som blommar på grön kvist. En och en hundradels buske kvar, alltså. Resterande ska jag gräva upp och ersätta. Jag tror att det blir nya lagerhägg, men det blir inte en lika långa rad som tidigare. Längst ut, där husgaveln tar slut, är jag nämligen sugen på ett klätterstöd för något vilt och vackert. Jag såg finfina portaler hos och av herr Borg när juntan fick besöka trädgården i början av maj. Kanske blir det något liknande här.

fredag 12 juni 2015

Sommarkväll

Vi ska inte alls vara ute och jobba. Bara gå en runda i trädgården. Men det blir lite fix ändå, förstås. Jag plockar sten och matar en ny liten rullstensås. Fårhunden hittar något äckligt att äta. Gårdshunden blir utskälld av skator. Favoritmaken vattnar jordgubbären. Kråkgårdens växer så det knakar. Bären från familjens morfar var helt borttappade tills för några dagar sedan. Då ledde favoritmaken hela familjen ut på upptäcksfärd som vore han en av Linnés lärljungar - eller möjligen Linné själv! - och pekade triumferande på några förskrämda jordgubbsplantor i vildgräset. Nu är de prydligt planterade i balkonglådor i väntan på en egen plätt att ta över. 

Och medan vi alla gör sånt som vi är bra på, doftar den blommande bukettspirean (efter ett antal felsägningar numera omdöpt till apspenat) som jäst saft...


... och himlen är så där avlägset ljusblå och evighetslång...


... och "The midnight sun never sets" spelas på repris i huvudradion.

Vår låt.
Favoritmakens och min.
Må vi få dela många sommarkvällar.

söndag 7 juni 2015

Universum har tvättat öronen

Solsken efter en himlans många dagar med blaskigt väder, leder ofelbart till att tvättmaskinen får jobba järnet och att all blöt tvätt hängs på tork utomhus. På tvättvindan. Hemmaljungas exemplar är ett relativt dyrt objekt, inköpt för kanske tre år sedan. Den har gjort sitt jobb utan att knota, och jag har varit mycket nöjd med funktionen.

En sak som jag däremot inte uppskattar är formen. På en skala 1-10, där 10 är högsta poäng för snygghet, hamnar tvättvindan på -40. Jag säger det inte högt, men jag tänker det. Mildars, vad ful tvättvindan är! Jag skulle hellre ha en sådan där vitmålad torkställning av trä. Lite mer förr-i-tiden-stuk, typ. Ungefär så tänker jag medan jag hänger upp det rentvättade sofföverdraget bredvid mormors linneservietter och -handdukar samt ungarnas tvättkorgsbidrag för de senaste fyra dagarna.

En stund senare hämtar snartåttaåringen mig. Jag ser redan på avstånd vad som har hänt. Vindan ligger kantrad på ängen och kan inte ta sig upp. Längst ner vid marken, har röret knäckts. Det blir nödslakt på stället.

Nu måste jag snart snickra. I fortsättningen ska jag vara lite försiktigare med mina affirmationer. 

Prima antenn till salu! Här får vi in Pekings närradio.

Andnöd botas

För ungefär en månad sedan kom trädgårdsmästaren på besök och pratade bl a om bigarrååtgärder. Trädet är fint i formen, men det grönskar hipp som happ. Ett löv här, två löv där och inget där emellan. Att ta bort gräset runt trädet, kan vara en lösning för att s a s få bättre fjong i grenen. Att stam och grenar är täckta av grå lav, är ett tecken på näringsbrist hos trädet, vilket gör att dess motståndskraft mot "inkräktare" minskar. Hög tid för bättre skjuts i trädet, alltså. 

Jag använder spaden som måttstock. Spadens längd, i det här fallet 120 cm, blir cirkelns radie. Mitt i arbetet blir jag osäker på om jag gör rätt. Jag kanske gör cirkeln för liten? Eller för stor? Ett samtal till trädgårdsmästaren ger raka besked. Jag är på rätt kurs och det är bara att fortsätta gräva bort grässvålen, som suger vatten och näring utan att tänka på att andra kanske oxå vill ha. Jag tipsas även om att fixa något slags kant och att kanske plantera perenner under trädet i höst. En marktäckare kommer att förenkla för mig (mindre ogräsrensning), och även om plantorna fyller den öppna ytan kommer det inte att bli så kompakt som gräsmattan. Något slags näva, kanske? Jag gillar nävor. De påminner om pelargoner (inget konstigt alls, de tillhör alla nävfamiljen, Geraniaceae) och de i sin tur påminner mig om gammelmorbror Erik. 

Det hörs nästan hur trädet drar efter andan för varje grästorva jag tar bort. När jorden är helt bar, ska den gödslas. Därefter kommer jag att få uppleva ett fyrverkeri av knoppar som brister ut i ärtgröna blad! Hoppas jag. Möjligen är det inte riktigt så det funkar. Jag ska fråga trädgårdsmästaren om det där. 
Heltäckningsmattan ska bort! 

tisdag 2 juni 2015

Hotta, för fan!

Vill ni veta någonting, så fråga uggl... chefen! I alla fall om frågan gäller något från den rika floran i vår del av verkligheten och det hampar sig så att chefen chefar trädgårdsodlingsanläggningsgrejer.

Jag klipper en kvist av den oidentifierade busken i närheten av 'Valdemar' och det nya staketet. På jobb ber jag att få ett namn.
- Bukettspirea, säger chefen utan att darra på vare sig röst eller manschett.
Inget svårt alls. En pissekaga, som vi säger i Skåne.

Bukettspirea i juni. Regn och blåst, därav den lite osläta bilden.

Det är roligt att veta namnet på växter och det är ännu roligare när namnet låter fånigt. Det vetenskapliga namnet för bukettspirea är Spiraea vanhouttei (jag trodde att det var ett chefpåhitt, så jag har kollat upp det). En spirea att kasta bort, alltså. Det namnet glömmer jag nog inte.

På tok för stor för att låta sig bli iväghottad.