ÄNTLIGEN! LIVET!

Och februari kom och gick och inte hann jag med. Snart är mars oxå gången, men inte utan min medverkan, faktiskt.

Vintern är alltid ett enda stort stillestånd. Det är något jag delar med familjens morfar, han som går i ide samtidigt som bigårdarna vintras in och inte börjar leva på riktigt förrän det surrar vid flusterna igen. Allt blir ju så tradigt när det enda man kan göra är att frysa och titta på visset!

Nu är det emellertid vinterfritt även i vår del av verkligheten och det är inget mindre än underbart att befinna sig mitt i världen uti vååååårsoooolens glaaaaans - om så bara för att dra upp ett strå ogräs eller peta lite i gammal gräsmattemossa. Tranorna tutar på grannens vångar ackompanjerade av hackspettar och spillkråkor. Det spritter i varenda buske och de sneda holkarna på den än mer sneda logen inspekteras ivrigt av småfåglarne. Jorden går att gräva i igen. Jag flashar undertröjan.

Påskafton 2016 tillbringar jag i trädgården.

Den minimala fruktträdgården berikas med rensade rundlar. Bra för träden, som slipper stångas med en tät gräsmatta, och prydligt för ögat. Jag umgås lite med tanken att plantera smultron runt träden. 'Rügen' är en sort som inte bildar revor. Det kanske hade fungerat.

Fult med gamla etiketter, fint med ogräsfritt. Och 'Filippa' är bästa äpplet. 

Plommonet 'Komet' är nog det tjusigaste fruktträdet. Det sträcker sina grenar som ett naket paraply. Förra året blev det fina plommon, men jag hann tyvärr inte smaka dem. Någon tjuvaktig skata eller trast var först på gottebordet och tog tabberas. 

Knopp ger hopp! 

Mitt bland favoritmakens jordgubbar, de från den älvdalska släktgården räddade och numera 'Kråkgårdens' kallade, växer ett stim gräslök. Jag sorterar så gott jag kan och ger sedan gräslöken en egen bostad, en stor zinkbalja. Gräslöken passar fint att klippa i t ex den stundande nässelsoppan. Det lyfter bort en del av jordsmaken. Och så älskar jag - och humlorna - gräslökens blommor. Jag lämnar alltid några att svaja på strå en bit ovanför den friska "gräsmattan". 

Gott på gång! 

Jordgubbarna, ja. Samma sort har odlats på gården i Älvdalen i många, många år. Med tanke på plantornas överlevnadsförmåga och bärens gudomliga smak, förstår jag att det aldrig har funnits någon egentlig anledning att byta sort. De få plantor som gick att hitta i gårdens gräsmatta efter en längre tids o-skötsel, har överlevt flera flyttar. Nu har de skickat ut revor i massor! Jag börjar ta reda på revorna och planterar dem i nya odlingslådor. Det ryms bara 20 stycken i en låda, så det blir till att snickra fler framöver. Förhoppningen är förstås att så småningom ha så många bärgivande plantor att vi kan äta färska bär under säsong och ändå ha bär att frysa in för höst-, vinter- och vårkonsumtion. Då skulle jag dessutom kunna andas ut och på allvar lita till att sorten är bevarad. Än så länge oroas jag ständigt över att plantorna ska dö ifrån oss. 

'Kråkgårdens'. Smått som ska bli stort. 

Efter Det Stora Grå, den skånska vintern tycks aldrig vara så där Jenny Nyströmskt snörik och fluffig, är det som att själ och öga längtar efter kulör. Jag gläder mig i mängder över de lökar vi satte i höstas i rabatten mot väster. Krokusarna är mer än på gång och lyser piggt i lila och gult. Tulpan, påsk- och pingstlilja, pärlhyacint samt blåstjärna får vi vänta ytterligare lite på, men det gör vi så gärna. 

Inramade av avenbokshäck spretar gröna lökblad. 

Sommartider, hej hej! Klockan är redan en timma mer än den var igår vid den här tiden. Nu är säsongen igång på riktigt! Nu ska allting överallt ske - och dessutom ska De Aderton, bostadens fönster, alltså, putsas. Äntligen! Livet! 

Rabatt för de nyttiga små II

Lördag och en känsla av absolut tvång att göra rabatt infinner sig. Vi börjar med att lasta kompostjord på kommunens stora återvinningscentral och laddar sedan upp med köpejord i säck. Väl hemma igen börjar vi med att gräva bort gräs och ogräs. 

Det dyker upp fantastiska mängder mellanstora stenar, vi har tydligen en egen liten rullstensås på tomten, och favoritmaken samlar snabbt ihop dessa. Han ska ha dem till något framtida trädgårdsvattenprojekt, säger han. 

Vi skyfflar ut kompostjorden och blandar denna med den vanliga planteringsjorden. Detta görs dels för att få en bättre struktur på jorden, dels för att göra jorden lite "mildare". Stark kompost kan ju bränna tunna rötter.

När all jord är på plats får vi äntligen börja med det roliga: att ställa ut och plantera växterna. 

- Monarda 'Beauty of Cobham', temynta
- Agastache rugosa 'Black Adder', anisört
- Echinops bannaticus, blå bolltistel 
- Pulsatilla, backsippa
- Echinacea purpurea 'Magnus' och 'Alba', röd solhatt
- Stachys byzantina, 'Silver Carpet', lammöron
- Calamintha nepeta, ursprungssorten samt 'Blue Cloud', stenkyndel
- Liatris spicata, rosenstav
- Astrantia major 'Star of Billion, stjärnflocka samt
- Eupatorium purpureum, rosenflockel, vilken ju var ett måste. Två meter rosa perenn går inte att motstå. 

All vårlök återstår att peta ner, men det är ju en dag i morgon med.

Baksidan av rabatten blir oxå fin. Allt ogräs som hunnit växa till sig i det blöta och varma vädret, grävs bort. En rad med halvstora stenar agerar barriär så att trädgårdsgångens singel inte hamnar in i häcken och rabatten.

.

Rabatt för de nyttiga små

Förra året fick favoritmaken en upphöjd rabatt som skulle fyllas med flox. Det blev ganska bra - tills huligankaninerna anföll. De komma från öst och väst var vår trädgårdssignatur då, fast möjligen lite mindre hällörat. De komma från alla j-vla håll, är en mer sanningsenlig version.

Nå, sedan minskade kaninerna drastiskt i antal, och nu är vi så galna att vi testar rabatt igen. Floxen har hämtat in ganska mycket i år, det stärker oss i beslutet att sätta mer fint i backen.

Calamintha nepeta, stenkyndel. Doftar fantastiskt och är en bra dragväxt för bin. Självklart kommer även humlor, fjärilar och annat smått. Jag har valt dels ursprungssorten, dels 'Blue Cloud'. Stenkyndeln blir inte så hög, bara ca 25 cm, så den ska få smita in emellan de övriga perennerna och bilda en slingrande matta. 

Stachys byzantina, lammöron. Jag läste i senaste numret av Natur och Trädgård att just lammöron är en viktig växt för bl a ullbin. De plockar med sig av lammöronens "päls" och bäddar bon av den. Intressant! I rabatten hamnar lammöronen längst fram, som en låg, vackert silverfärgad kant. Sorten är 'Silver Carpet'.

Echinacea purpurea, röd solhatt. Insekterna gillar 'Magnus'. Jag gillar 'Magnus'. Knallrosa kan aldrig gå fel, lixom.
På bilden en vit röd solhatt, 'Alba'. Det blir magra ruggar i år, men jag hoppas på snabb etablering och en mindre skog av hattar inom kort.

Pulsatilla, backsippa. Jag gillar allt det håriga, ludna och spretiga med backsippan. Morotsblast med Pettson&Findus-blommor, typ. Vem kan motstå ett sådant naturens hittepå?

Det tillkommer även Monarda 'Beauty of Cobham', temynta, Agastache rugosa 'Black Adder', anisört, Echinops bannaticus, blå bolltistel samt några narcisser som jag har glömt namnet på, tulpaner i blandade kulörer, ett gäng krokus och några rejäla nävar pärlhyacint. Och så har jag nästan bestämt mig för att det även ska petas in Eupatorium purpureum, rosenflockel. Hur lätt det nu är att peta när det gäller två meter höga perenner...

Och det är alltså här alltihop ska samsas!

Säg hej till publiken!

I nuläget krävs hyfsat bra fantasi, men det ska snart vara i ordning här. Rabatten ligger mot väster och ramas in på två sidor av avenbokshäcken. Längst bort är häcken planterad i dubbla rader. Där blir det en trädgårdsgång. Från det håll jag har fotograferat nu, kommer man alltså snart att tvingas runda den bortersta häckplantan. De plantor av Fagus sylvatica, bok, som står mitt i gången, ska snart få ett nytt hem.

Ja. Lite rensa, lite gräva, lite skyffla finjord - sedan är det bara att plantera och invänta nästa säsong. Vi hoppas kunna bjuda våra vänner pollinatörerna på en fin överraskning då.