tisdag 8 september 2015

Köksfönster

I tidernas begynnelse var beslutet att sätta in ytterligare ett köksfönster. Ett mot väster. Mot infarten och byvägen. Av någon anledning blev det aldrig så. 

Då. 

Att göra hål i en yttervägg känns farligt och spännande. På åttaåringens kalas mitt i junisommaren, frågar jag därför om andras tips och knep. Svaren jag får går alla på samma tema: bara gör't - med en stor såg! Ungefär två månader senare har jag samlat tillräckligt med mod för att sätta igång. 

Till att börja med blir det lite ommöbleringar. Det antika lilla skåpet får inte längre vara med, och bokskåpet, som efter att ha hyst den kanske inte så vanliga kombinationen barnkläder/alkohol, men numera är vällastat med glas och porslin, kasas med viss möda söderut längs köksväggen. 


Jag mäter ute och jag mäter inne. Jag gissar lite oxå. När jag har markerat på väggen var favoritmaken ska borra, går jag ut och väntar. Och se, det funkar ju alldeles utmärkt!


De klädselbrädor som s a s involveras i fönsterhålet, tas bort. Vi är försiktiga, för de ska ju användas igen.


Inifrån sågar vi av panelen - och upptäcker en ständare på fel ställe. Men... hur...? Arbetet stannar upp för en stund medan jag knatar inifrån och ut och utifrån och in för att reda ut begreppen. Ett samtal till familjens morfar lugnar och bekräftar. En avsågad ständare är inte hela världen, det är bara att växla av. 


Det kanske "mest rättaste" nu, är nog att ställa hellånga ständare mellan syll och lejd, men 
1. vi har inget 4"4 hemma i rätt längd
2. sågen har inte öppet för inköp
3. att riva mer än vad som redan gjorts, lockar inte alls.

Det blir istället kortare bitar av 4"4 som används. Den övre delen av den ursprungliga ständaren får stödja sig mot "ramens" överliggare, och den undre snutten av ständaren får oxå nytt virke att hänga upp sig på.

I väggen syns tydliga spår efter ett tidigare fönster, men det har varit stående rektangulärt och suttit lägre än det som nu monteras. I vinkel till fönstret, där lodstocken lutar sig mot väggen, har det tidigare varit en ytterdörr till en glasad farstu. Även i väggarna här syns det hur stora fönster- och dörrhål det har varit en gång. Jag gissar att de stora fönsterna har varit fint spröjsade och väl matchat pardörren vid trappan. I byn finns flera exempel på sådana verandor, både sådana som är påbyggda på huskroppen och sådana som ligger i liv med resten av fasaden. Den glasade farstun, som när vi flyttade in alltså inte var i original utan något slags 50-talsrenoverat tråkskick, fungerade först som en dåligt utnyttjad farstu och blev senare omgjord till gå-in-i-skafferi.


Fönstret monteras och vi förtjusas av hur trevligt ljus det blir i köket.


I logen hittar vi hyvlat virke som passar bra till smygen.


 ... och med vit färg på, blir det ju nästan riktigt bra!


Det här fönstret har varit undanställt i flera år. Det levererades med fel spröjs, men någon retur var inte möjlig. Med en spröjs i vardera båge, får fönstret precis rätt uttryck. De liggande rektanglarna som bildas av två spröjs, gör istället att fönstret ser hoptryckt ut. Ruggigt! Så småningom kommer finsnickarvännen att snygga till detta, så att det nya fönstret får samma utseende som övriga 10*10-fönster i huset. Det blir emellertid ett projekt i vårens varma vindar. 

Nu är det bara resten kvar! 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar