Det lever!

Tvåsiffrigt på termometern och strålande solsken. Det går inte att låta bli att knalla ut i trädgården då för att inspektera livet och dra det första ogräset. 

I den upphöjda rabatten omgärdad med sten, den jag byggde åt favoritmaken och planterade flox i, vilka kaninerna snart tuggade i sig, är det sorgligt kalt än så länge. Rosen Awakening, en mutation av den mer kända New Dawn, väntar på sitt uppvaknande. Varje litet grönt som dristar sig till att visa sig, blir snöpligt knipsat av en kanin. Kycklingnät runt plantan borde möjliggöra för den att dra iväg 3-4 meter och fylla portalen vid husknuten mot sydost. 'noterar för minnet'

Något som däremot har klarat sig fint, är gamandern, Teucrium lucidrys. Den är vintergrön med blanka blad och blommar med rosalila blommor under sensommaren. Eftersom den går bra att klippa som häck, är den ett alternativ om svamp har härjat sönder de tidigare buxbomshäckarna. Jag har bara ett (1) exemplar, men ska försöka mig på att sticklingföröka i år. 

Gamander. 

Något man inte behöver anstränga sig för att få mer av är jordgubbar, Fragaria ananassa, denna hybrid med sina feta skenfrukter med nötter på. För tillfället hyser Hemmaljunga bara en sort härstammande från favoritmakens släktgård i Älvdalen. En kort period fanns det även plantor från familjens morfars trädgård, men dessa blev snabbt nedbetade. I år kör vi alltså enbart på älvdalingarna. De bor i en upphöjd bädd och har förökat sig fint under 2014. Så bra att vi i år lär få skaffa mer yta åt alla. Kaninerna är ett problem, så för tillfället skyddas jordgubbarna av gamla fågelburar. Tanken är att så småningom låta plantorna växa på en för oss behaglig (och för kaninerna omöjlig) plockhöjd. 

Ättlingarna till plantorna på Kråkgården.

Att många av myntorna är riktiga överlevare, har jag sett prov på. Att de kan överleva minusgrader utan att ha rötterna i backen, hade jag däremot inte satsat pengar på. Men jodå, en rejäl ruska ananasmynta har klarat vintern och skickar nu obekymrat ut nya skott bland allt det brunvissna. Kanske är den en florans motsvarighet till humlan, som ju (enligt en seglivad myt) har bevisats vara flygoduglig.

Galenpanna.

(I det här inlägget lyckades alla bilder hamna uppochner. Jag skyller på teknisk uheld bortom min kontroll.)