Att planera en uteplats

Med huvudet välfyllt med idéer och storslagna visioner, bjöd vi hem trädgårdsmästaren för att få hjälp att göra en ritning över den blivande uteplatsen. Jag trodde i min enfald att det hela skulle vara avklarat över två eller möjligtvis tre koppar kaffe och en kakeslarver. Hur mycket jag bedrog mig? Åh, inte så värst. Bara ett varv runt Jupiter och tillbaka igen...

Istället för att få en snitsig ritning på millimeterpapper att arbeta efter omedelbums, fick favoritmaken och jag tusen frågor om allt möjligt som vi inte hade ägnat en tanke. Svåra frågor. Usch. Jag blev alldeles svettig och bara väntade på att trädgårdsmästaren skulle säga något i stil med
- Nä, ni är inte alls kvalificerade att anlägga en uteplats. Ni får nöja er med ett randigt partytält och en begonia.
Nu blev det lyckligtvis inte så, men det var ju tillräckligt snöpligt att bli lämnad med en fet hemläxa.

Det blev till att ta tag i planerandet igen, nu med nya saker att ta ställning till. Och efter ett antal timmar inom- och utomhus där vi skyfflade idéer mellan oss som skottade vi sand i Sahara, kunde vi sätta oss vid ritbordet. Köksbordet, alltså.

Det första förslaget var mitt (jag pratade mer än jag ritade). Det dekapiterades skoningslöst. Vid fotknölarna.

Så här kan det absolut inte se ut. Nää, minsann. 

Sedan levererades förslag #2, och eftersom det sedan var nog med förslag (som det ju så fint heter när det är årsmöte i föreningen och alla röstar på "sittande" för att slippa bli invalda i styrelsen), gick det och vann med sisådär treoghalvfems poäng.

Kläm in det här på millimeterpapper, den som kan! 

Den observante ser att viss enighet råder. Både favoritmaken och jag vill ha ett lass potatismos med oliver. Där jag föredrar en stor tekopp, väljer emellertid min bättre hälft... en... kyrkogård? Den undvek han nog att ta upp vid presentationen. Och den kinesiska apan minns jag inte att jag har godkänt.

Nå. Dax att agera!