Sånt man gör mellan och under skurarna

Det där med att stanna inne och vänta på uppehållsväder, det får man låta bli om något ska bli gjort i trädgården. Knappt hinner man upptäcka en solstråle förrän man får vända in igen och dra på sig regnstället. 

Men idag! Soligt och varmt! Visserligen bara i sisådär tjugotre minuter, men ändå. Underbart är som bekant kort och man får inte vara hång. Snabb som vesslan passar jag på att fortsätta med del 2 av staketet vid den blivande uteplatsen. Jag hinner med att sätta fast två 2"4 på små klossar på stolparna och att måla. Det är väl inte direkt att se som ett stort steg för mänskligheten, men ett litet fall framåt tycker jag ändå att det är. Vid nästa lilla solglimt kan jag skruva på staketribborna - och sedan är det ju färdigt! 

Snart erbjuds lite mer avskildhet bakom ribborna. 

Och så kommer regnet igen. Med besked. Det skvalar. Överallt. Innanför regnstället och rakt ner i skorna. Det är nu jag inte klafsar in och tänder eld i reaktor 2 i köket. Nä, det är nu jag hämtar jordsäckar, spade och en 'Valdemar'.

Ett hål, en ros och 70 liter jord senare.

'Valdemar' ska snart få något att stödja sig mot här i livet. Jag tänkte först sätta armeringsnät eller kanske -järn mellan de båda stolparna, och därefter funderade jag över möjligheten att köpa rutspaljéer och fästa upp dem. Nu tror jag att jag istället skruvar upp rödslammade, smala ribbor. Det passar ju in bra här.