Jag har tidigare - och flera gånger - nämnt min brist på förmåga att fatta beslut när det gäller klätterstöd för 'Valdemar'-na (de är ju två stycken), men nu finns det stöd i livet för dem båda. Det är som att vissa saker löser sig själva om man bara idisslar tillräckligt länge.
Vi bestämmer vid frukosten att det är en planteringsdag idag. Det dräller en del buskar och perenner här som vill komma i jorden. Jag tar en liten sväng i trädgården och det är då jag kommer på det, hur jag snabbt och jättebilligt kan göra ett rosstöd.
Med favoritmakens hjälp spänner jag halvtjock ståltråd mellan de båda 4"4. Jag fäster tråden med märlor. När vi behöver något att stå på för att nå att spänna tråd ytterligare något varv, slutar vi.
Grenarna "flätar" vi in mellan trådarna. Jag tycker om att ståltråden nästan inte syns alls. Det blir luftigare på något sätt än om jag hade skruvat upp ribbor eller fäst armeringsnät mellan stolparna. Nu när rosorna inte längre täcker jorden, får jag plantera någon typ av marktäckande perenn. Jag vill att alla rabatter blir så självgående som möjligt. Favoritmaken är förtjust i blåklockor, så kanske kan det bli någon Campanula.
Lite blomstring bjuds vi på. Kanske är det sommarens sista?
På norrsidan av planket mot gården, planterar vi en skuggtålig 'Venusta Pendula' som så småningom kommer att täcka större delen av planket och blomma med vita blommor. Någon typ av stöd ska erbjudas rosen, men det får jag återkomma till senare.
Till sist planteras en 'Open arms' i det som ska bli en rosenrabatt bredvid uteplatsen. Här finns en massa arbete som väntar på att bli gjort, bl a ska en stor volym jord bytas ut. Det låter sig säkert göras även om det står en ros i ena hörnet, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar