onsdag 13 april 2016

You say 'potato', I say 'pantoffla'

En god pära är halva måltiden, konstaterade ofta mormor Hilma. Hon lagade "go' mad och möed mad och mad i rättan ti'" hela sitt liv, så hon visste vad hon pratade om. Jag håller med - och tillägger att en god pära faktiskt kan vara hela måltiden. Några kokta färskingar direkt från landet, gärna med smör och salt, är inget annat än en delikatess. Det behövs inte mer.

Just nu står tre sorter på groddning i vardagsrummet. Tidiga 'Maris Peer', här har jag hittat ekologiska sättor, samt höst-/vintersorterna  'Higland Burgundy Red' och 'Salad Blue'. 'Maris Peer' har jag inte provat tidigare, men Trädgårdsmästaren säger att den är fin. Jag litar på det omdömet. De båda andra sorterna är även de helt nya för mig. Jag valde dem enbart för att det är häftigt med kulört mos. Hemhemma serverades 'Blå Kongo'. Det var alltid roligt att se kompisarnas uppsyn när de fick blått potatismos. Här kan det senare i år alltså bli både blå och rosa potatisrätter. 

Det här med att ha sättorna i papperskruka är även det en nyhet. Det var lite trixigt att få till en kruka som faktiskt höll ihop. Först försökte jag snurra och vika runt en konservburk, men jag hade inte alls den rätta knycken. Tejpa, sa familjens morfar när jag började morra. Men tejp förmultnar ju inte. Vetemjöl och vatten, föreslog han då. Men vem orkar göra lim mitt i alltihop? Jag hittade beskrivningar på nätet och pekade på skärmen och frustrerade. Äh, det är bara båg, menade storebror. Till slut blötte jag ett par krukor, ställde dem att torka på köksbänken och var ganska sur. De blev väldigt stadiga och bra, men det ska ju funka att sno ihop krukor av tidningspapper och få dem ordentliga på studs!

Till slut är det Trädgårdsmästaren som finner på råd. Jag kollar i skafferiet och visst har vi en flaska med sådan där "inåtpuckel" i botten. Jag rullar pappret och snurrknöcklar in det i flaskbottnen. Et voila! Eureka! Nu funkar det alldeles utmärkt och risken att jag ska spräcka en ven i pannan har minskat drastiskt. I krukorna har jag lagt vanlig planteringsjord. Jag försöker minnas att vattna/fukta krukorna varje dag.

Nu återstår att bestämma huruvida knölarna ska odlas i jord eller sand samt om det till sällskapet även ska tillföras en sommarsort. Eller ytterligare en senare potatis. Eller kanske både och. Åh, dessa ständiga beslut! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar