söndag 15 februari 2015

Fällt var det här

Nuförtiden säger vi trädgård om marken runt huset. Tidigare var det åker, och någon gång bestämde sig en tidigare ägare för att plantera gran här. Bland granarna, vilka är borta sedan några år, hamnade en del björkar. Av dessa finns ett gäng kvar, men några såg för trista ut. Som jättetops, ungefär. En 18 meter lång pinne med en vippa i toppen bara. Tre av de här gigantiska öronpinnarna stal mycket lömskt den sista eftermiddags- och kvällssolen för oss. En fjärde björk var egentligen ganska fin, men ohjälpligt sned och blixtnedslagsskadad. Inkallad specialstyrka kom till Hemmaljunga och gjorde processen med träden kort. På fyra timmar fälldes, kvistades och kapades de fyra träden och riset samlades och kördes iväg.

... och femåringen fick ett rundträ i skallen (det var en gåva från sjuåringen, trädfällarna hade ingen skuld i händelsen), samlade mössan full med blod och fick åka till akuten och få skallen ihopfixad med lila superlim.


Ett slags skägglav, tro?
Sileruds Gáski. Suddig, men söt. 
Eftersom jag ägnade min tid åt att dra ris samt att närvara på akutmottagningen, dvs var lite smålat,  var det sedan min uppgift att rasta klyvyxan. Inte bara motorsågsanvändare ska behöva svettas. Självklart har jag en assistent. Fårhunden Gáski är med och gör noggranna kontroller av pinnar, bark och vedträn.

Dax att hålla kväll.

Så vad hinner jag då under min (första) fyratimmarsperiod? Jo, att klyva ungefär en tredjedel av knubbarna. Jag är nöjd. Det mesta delar sig lätt, det är roligare då. Bäst av allt: inget behov av akutvård.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar