På väg hem från busstolpen i onsdags, upptäckte sjuåringen årets första trana. Vi stannade på byvägen och beundrade jättefågeln så länge den syntes på himlen. Och mitt i frukostgröten i morse bröts ljudet från grynslabbandet. Tuuut! Så välkänt och så efterlängtat! En trana gled förbi över Hemmaljunga och vi blev genast ännu lite mer vårprilliga.
Vårtecken kan se olika ut. Blommande snödroppar brukar stå högt i kurs. Videkissar. Takdropp. Tvåsiffrigt på termometern (så är det idag!). Pip och tjatter från varenda buskage. Att långkalsongerna läggs undan. Mitt bästa vårtecken var länge den första nödvändiga nageltvätten efter en liten sväng genom trädgården, men numera är jag smittad av sjuåringens totala fascination för och glädje över tranorna.
Nu hoppas vi på att "våra" tranor kommer tillbaka och att vi senare i år åter får nöjet att titta på smala tranbarn ute på fälten.
Hej, vår! Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar