Förälskelsefredag

Jag är kär för första gången, undra på att jag är glad!, soltrallade Sickan Carlsson någon gång på 40-talet. Så här 75 år senare, använder jag hennes sång ibland flera gånger om dagen. Det finns så mycket fint att bli förälskad i!

Just nu brinner mitt hjärtas låga mest innerligt för silverpäronet, Pyrus salicifolia, eller "Nordens oliv". En uteplats vid söderväggen har stått på dagordningen ett par år nu, men trots många och intensiva överläggningar har vi inte fått till något som verkligen, verkligen, verkligen känts rätt. Igår föll jag i armarna på 'Dronning Ingrid', en glansmiskantus, Miscanthus sinensis. Jag blev så tagen att jag inledde denna morgon med att snakke dansk och plötsligt var gräs - stora och höga och breda sådana - livsviktiga att få in i trädgården. I eftermiddags dök så den svenske kärleksguden Astrild upp igen och jag drabbades precis lika djupt i hjärteroten som tidigare.

Silverpäronet är ett relativt litet träd med smala, silvergrå blad. Det blir pyttepäron åt fåglarna och medelhavskänsla för människorna. Det går att beskära trädet för att forma det, men jag gillar det spretiga. Faktum är att jag gillar allting med silverpäronet. Jag är såld. Totalt. Två stycken vill jag ha. Eller kanske tre. Eller trettiofemtonstjärntals. Och så gräs och trä och ärtsingel och kanske en pergola och några lavendel och goda kryddörter.

Nu är vi på banan.
Och i aprilkvällen skuttar jag så pyjamasklädd ut i trädgården för att mäta och rita.