Flaggor i trädgården, kan det vara nödvändigt? Självklart. I många, många år har jag fascinerats av fiskarnas vakare. Jag tycker om de där sneda pinnarna med svarta och röda flaggor på. För en oinvigd blir det hemliga spännande. Det är samma sak med skyltar och signalställ. Eller cirkusens färgglada flaggor. Ja, t o m de där galonvimplarna i brandgult och petrol som fanns vid GULF-macken hemma i barndomsbyn, var ju oerhört attraktiva.
Av fodertyg och långa bambukäppar, skapades förra året färgglada flaggor inspirerade av barnvuxenlängtandets vakare. Dessa placerades sedan runt om på tomten. Ett par sattes vid granväggen och de flaggorna lyser fortfarande i blått och gult. Några stacks ner mellan björkarna vid byvägen och dessa tyglappar har oxå klarat sig bra. De som hamnade ute på ängen, trädgårdens mest utsatta plats vad gäller såväl sol som blåst, är däremot i verkligt bedrövligt skick nu. Så vill vi inte ha det.
 |
| Superful och ändå näst snyggast av ängsflaggorna. Upp till kamp mot blekta fanor! |
I den numera ständigt pågående och ibland plågsamt nitiska uppröjningen, har jag tur och hittar överblivet tyg från förra årets inköpsresa. Hurra! Efter några snabba zickzacksömmar (finliret skippas när det handlar om något så förgängligt som snabbpynt för trädgården) är de nya flaggorna färdiga.
 |
| Två av ängens nya oblekta volanger. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar