Arbetarträdgård och trädgårdsarbete

Dagen rivstartar med ett möte med trädgårdsjuntan. Idag träffas vi i en trädgård tillhörande en fd arbetarbostad vid en stor, gammal industri. Området är välkänt för mig, men jag har tidigare aldrig varit inne i vare sig något av de hundraåriga husen eller trädgårdarna.

Det är superfint! Så klart. Av gräsmattan från 1980-ish - det var då de nuvarande ägarna flyttade in - finns inte mycket kvar. Istället är det rabatt på rabatt på sittplats på damm på växthus på rabatt på grönsaksland på sittplats på... Ja, ni fattar säkert. En skitrolig trädgård, helt enkelt! Jag blir alldeles knollrig av allt ihop och hjärtat svämmar över av kärlek till allt det fina redan innan jag hinner längre än förbi ena husgaveln. Allt växer vildsint på det mest charmiga sätt. Mycket tätt intill något annat, annat direkt på sin närmaste granne. Och persikor och fikon och citroner står planterade på friland och i kruka lite nonchalant, som vore det växtzon -4 istället för 2.

På Ja vell ha! Ge maj!-listan, hamnar bl a ett listigt jordgubbsodlingssystem i vågräta stuprör vattnade och gödda av runtpumpat karpdammsvatten, en elefantstor ek (okej, den blir klurig att återskapa inom en rimlig tidsperiod), världens gulligaste insektshotell samt klätterstöd och pergolor i alla möjliga modeller.

Full med inspiration och energi, kommer jag hem och gör genast klart staketet mellan gårdsplanen och ängen. Världens enklaste variant måhända, men det gör stor skillnad för upplevelsen av ytan. Tidigare var allt ett enda... stort, men nu är de många kvadratmeterna något mer hanterbara. Väggar, om än väldigt glesa, är sköna att ha. 

Och medan favoritmaken och barnen myser med nattsaga, tassar jag ut och tittar på himlen som visar upp årets första sommarflor. 

Jössas, så bra jag har det.