Döden, döden och hopp om livet

Jag ska ju bara skapa ett jordiskt Paradis. Vad kan gå fel? En hel del, tydligen - men allt är inte min skuld.

En snabbis på ägorna med trädgårdsmästaren ger mig mer information än jag har lust att ta in, nästan. Flytta, beskära, ta bort. En del kan må bättre och en del kan aldrig mer ens må hyfsat. Lagerhäggen, som jag ju slarvade bort vattningen hos, är partiellt roströd, men den tar sig nog. Fast det som inte är grönt nu, lär heller inte bli det förrän nästa år. Kanske får buskarna beskäras en smula. Det stora plommonträdet ska oxå beskäras, men dess plommongranne får antingen agera stöd åt t ex en 'Hybrida' eller 'Lykkefund' eller helt sonika jämnas med marken. Jag får fundera lite över vad som blir trevligast.

Krusbärs- och vinbärsbuskarna ska flyttas, för de mår inte så bra i en skog av svallerkål. Det har t o m jag räknat ut, så sedan en tid tillbaka ältar jag planer för alla bärbuskar (befintliga och önskade nyinköp). Bigarråträdet som bara får fram tre blad och fyra blommor per säsong, ska få en gräsfri plätt för att underlätta andningen. Lite gödning ska oxå till. Kanske trädet kommer igång sedan. Jag tycker att det har en fin form, så jag vill gärna att det kan stå kvar. Med blad. Gräsfritt ska det även bli runt det ryska vinäpplet och så ska jag göra rundlarna vid de nyplanterade fruktträden en storlek större. Det känns säkrast så.

Kaninerna som ju skövlade precis allting utom gräsmatta och potatisblast förra året, är nu förvånansvärt få till antalet. Jag har hört rykten om pest och, det här är jag inte stolt över, jag blir nästan skamligt förtjust över nyheten. Man ska ju inte önska någon död och förintelse, men inför utsikten att faktiskt få se floxen högre än 3 mm kan jag inte låta bli att fröjdas lite över att marodörerna (säkert högst tillfälligt) decimeras något i antalet. De behöver inte dö, det räcker för mig om de flyttar in till grannen. Nå, med färre kaniner i trädgården kanske nya syrener har en chans att etablera sig. Några av de plantor vi fick förra året är tyvärr ringbarkade och redo för komposten (se där, ytterligare något att fixa!).

... och svallerkålen ska skövlas, täckas och förhoppningsvis aldrig mer visa sig.