Omstart på fönsterbänken

I början av året var våra phalaenopsis i full gång med att spruta ur sig blommor. Det har inte gått över än. Fortfarande står den enfärgat rosa brudorkidéehybriden med alla blommor intakta. En vitblommande håller tappert taget om sitt sista flor.

Blommande orkidéer gillar jag, men när de står med gröna blad är de, i mitt tycke, inte alls roliga. Jag ville visa samtliga fyra plantor på dörren häromveckan, men favoritmaken protesterade. Ändrade planer, alltså. Istället för ättestupan ut i komposten, blir det omplantering.

Enligt tips-å-trix gällande för orkidéer, är det lagom att plantera om sin växt ca vart tredje år. För våra exemplar har den tiden snart dubblerats. Det känns lite som att inte gå till tandläkaren en gång om året eller att skippa bilens service. Nervöst. Vad som helst kan vara fel. Och dyrt kan det bli. Fast så särskilt kostsamt blir det förstås inte när det handlar om blommor köpta på det stora, blågula hemmatemplet. Växterna kostar mindre än ett telefonsamtal till bilverkstaden. I våra, och säkert i ytterligare ett par miljoner krukor, har man dessutom sparat in på vitmossan och ersatt den med skumgummi klippt i små bitar.

Jag börjar med att vränga av krukan och frilägga rötterna. Sedan klipper jag bort allt brunt, visset och fult. Några blad tar jag oxå bort. På flera av plantorna ser jag nya anlag för blomstänglar, så hoppet om att få slippa enbart tråkblad framöver lever i allra högsta grad.

När jag är nöjd med rensningen, sätter jag plantan i krukan och fyller på med ny orkidékompost. Den är inte lika grov som den plantorna stått i tidigare, men jag hoppas att den förändringen - och bristen på finfördelad madrass - inte gör att de stupar på fönsterbänken.