Åhej!

Antalet små, svarta baggar på ett blommande rapsfält, kan inte mäta sig med det antal projekt som Hemmaljunga står inför. Inte ens om vi bara drar den korta måste-listan. Lägger vi till hela listan (jajemän, vi har den!) i bästa kvällstidningsanda, med ivriga önskningar och vibrerande visioner, så får vi gå över till femåringens mesta enhet: stjärntals. Det fungerar ungefär som mol. Ett stjärntals cyklar har två stjärntals hjul. Ni fattar säkert.

För att hinna med så mycket som möjligt av såväl måste- som önskelistan, är ett sätt oöverträffat: gå ut i världen och föröka dig. Eller, enklare, mindre hällörat och uttryckt av familjens morfar: umgås bara med människor som du kan ha nytta av.

Boningshusets övervåning tas framöver hand om av proffs, och vi andra, som har ganska glest mellan snickar- och ingenjörsutbildningarna i våra respektive meritlistor, ska äntligen kunna koncentrera oss på att ge logen stöd i tillvaron. Det har varit en lång process att fundera och skissa på en lösning som funkar. Ritningarna är färdiga, så vi vet hur slutresultatet ska bli. Exteriört blir det största förändringen återställandet av fasaden. Bort med grå plåt och på med faluröd panel. Från byvägen syns logens norr- och västervägg. Vi försöker hålla dem "ursprungliga", men det blir utifrån något slags allmän mall för en svensk loge. Hur logen har sett ut från början, kan vi bara gissa oss till. Mot drygt halva söderväggen byggs ett växthus. Det blir ca 26 kvm stort. I resterande södervägg samt mot öster, blir det några fönster.

Interiört återställer vi ingenting. Logen ska i fortsättningen inte hysa vare sig traktor, djur eller halm, så här blir det nyttnyttnytt och annat.

Med ritningarna i näven, ger vi oss nu i kast med att inventera vårt lager av reservdelar till hus. Fönster och dörrar, förstås, men även bl a virke, sten, tegel och smide. Målet är, som vanligt, att bygga med återanvänt material i så stor utsträckning som möjligt.