Skoskåp

I det här avdankade skåpet arkiveras inte längre några viktiga dokument. Här har vi istället våra skor. En låda till varje tvåbent familjemedlem, så får alla hålla ordning på sina egna skodon. Mycket bättre än en gigantisk hög med tofflor, sandaler, kängor, sneakers och gummistövlar precis innanför ytterdörren. Till att börja med fick emellertid favoritmaken och jag dela låda. Den översta lådan var låst - även sedan låset borrats upp (Lixom, hur går sånt till? Jag drabbades av Arkiv X-vibbar direkt.). Vi bände och drog, uttalade hemska förbannelser och hötte med fingret, bönade och bad och hotade. Inget hjälpte. Jag har faktiskt svurit igång en trilskande tvättmaskin en gång, men att tjata upp ett lås var en alltför svår utmaning.

Med pulsen på andra sidan för vad som anses vara hälsosamt och siktet inställt på att göra aska av skåpet, kom en vän i byn till (skåpets) räddning. Vips!, så var lådan öppen och sedan knackade favoritmaken undan något slags spärr som kommit i baklås. Lådan öppnas och stängs numera med den lätthet som jag antar att det var menat från början.

Den nedersta lådan saknar handtag. Femåringen behövde något att klättra på, men missbedömde vilka saker som står pall för klämmiga Tarzan-lekar. Vi får hitt' på nåt snart; att öppna skåplådor med grov skruvmejsel är inget vi vill uppmuntra barnen att göra.

I låshålet, som blev väldigt vasst och otrevligt för instoppade fingrar, fick en muckla flytta in. Den har bott i en synlig ständare i gamla ytterväggen i vardagsrummet i många år, så den blev riktigt upplivad av att få se en annan del av bostaden.