lördag 24 januari 2015

Hemmaljungas elefanter

I stora sjok bar vi ut det. I fantastiska mängder. Fågelbajset. Bända, bära. Bända, bära. Så här måste det vara att jobba som skitskyfflare på ett indiskt elefantstuteri, tänkte jag. Och med en bajskaka stor som Schweiz under armen, kunde jag inte låta bli att tänka på Wayne och hans många kaffeställen. Jag har aldrig besökt något av dem, jag föredrar vanliga konditorier framför, i mitt tycke, urbota trista sammalika kaffekedjaställen, men jag har sett storleken på kakorna. Här har du en brownie som du aldrig kommer i närheten av, Waynieponken!, triumferade jag och kastade godsaken på släpet som nu fungerade som en gigantisk kakburk. Vilken vi behöver två av, insåg vi efter ett par timmars jobbande.

Bajsibajsbajs.

Det blev, inte helt oväntat, mycket bajsprat och många bajsskämt, och mitt i min huvudradios eviga repris på Vanilla Ices dänga med stulen basslinga från 1990*, tänkte jag på chokladmousse.

Smält ungefär 225 g god, mörk choklad. När chokladen har svalnat lite, rör ner 4 äggulor och en skvätt starkmjölk. Det är viktigt att låta chokladen svalna, annars koagulerar äggulorna och moussen blir otrevligt ojämn. Det kan även hända att slickepotten smälter något i den heta chokladen, vilket ger samma resultat som de för tidigt irörda gulorna. Alltså, låt chokladen svalna. Vänd därefter ner de till hårt skum vispade äggvitorna samt 3 dl vispad grädde. Moussen smaksättes gärna med lite apelsinsaft. Portionera i serveringsglas (om du vill göra det lite tjusigt, men det går förstås bra att skopa ur vilken bytta, blomkruka eller skål som helst) och ställ kallt en timma. Servera med vispad grädde och pynta med rivet apelsinskal.

För mycket av det goda är inte nog, är ett uttryck som inte är kompatibelt med chokladmousse. Ät inte, jag upprepar, ät inte för mycket av moussen! Den har ungefär samma densitet som uran och en mänsklig mage klarar inte att bära hur mycket som helst. Tro mig, jag talar av erfarenhet.

Gottigottgott! 


*Det blir alltid så där. Ett monotont arbete genererar en monoton ramsa som upprepas i evighet. Så mal t ex favoritmaken kattostvisslare när han klipper gräset och Herr och Fru Pingborre när han påtar i jorden. Själv har jag trampat omkring i butik med fame trend paljett som tvivelaktig underhållning. 

2 kommentarer:

  1. Guano, guano, guantanamera, guantanmo!
    Finns ingen näring kvar månntro?
    Gödsla trädgård, hed och mo
    se det växa och vackert gro?

    SvaraRadera
  2. Herr Stömell, du är ju en riktig poet!

    Skit har vi så det räcker redan. Överflödet kommer att berika kommunens kompost. När vi hämtar jord på återvinningen senare i vår, bär vi alltså hem bajset igen. :)

    SvaraRadera