fredag 23 januari 2015

Arbetet med logen

fortskrider i snö och nollgrader. Det är härligt att äntligen ha ett färdigt mål att sträva mot; att slänga ett öga på ritningarna och dagdrömma en stund, hjälper när verkligheten är lite för full med andras gamla bråte och dubbla lager hönsskit. Det andra fullastade släpet med oönskat och icke-användbart stjälptes av på återvinningscentralen tidigare idag. Självklart är vi noga med källsorteringen, allt hamnade på rätt ställe.

Det första steget i logens metamorfos, är alltså att röja. Jag lovar, drabbas vi inte av dammlunga, sorkfeber eller någon i himla smutsiga miljöer allmänt förekommande pest under det här arbetet, så lär vi aldrig göra det. Som tur är, är logen tämligen välventilerad. Inte så att det fattas större byggelement, tak och samtliga väggar finns - lyckligtvis - kvar, utan mer att dessa är lite... glest och sporadiskt förekommande. Det fläktar bra i vintervindarna, om jag säger så, så har ni säkert bilden klar för er.

Det kommer att krävas en heldags arbete och ytterligare en tur till återvinningen innan vi får byta arbetsuppgifter. Då väntar - överraskning! - ännu mer slit och släp. På logvinden ligger fantastiska mängder plank, brädor, reglar, stolpar, formvirke och en massa annat som vi inte har lyckats identifiera än. Hela rasket ska ner på bottenplan, just där vi nu röjer som bäst. Nu kommer det trasiga vindsgolvet väl till pass! Virkesflytten förenklas åtskilligt när man, utan att själv följa med en våning, smidigt kan sticka ner några brädor i taget genom valfritt hål i golvet. Självklart ska alltihop samtidigt sorteras och staplas...



En del la jag så – och andra la jag så
en del la jag åt sidan, en del la jag för sej.

En del hade hål – dom lade jag för sig
och andra var för korta dom lade jag för sej.

En del hade kantskav, dom la jag på sitt håll,
en del hade böjt sej, dom lade jag för sej.

En del var angripna av blåhjon och nattsmyg,
dom la jag åt sidan i en särskild hög för sej.

En del hade krympt – dom lade jag för sej.
En del var prima virke dom lade jag för mej.

Jag staplade björk – och lönn och bok för sej.
Sen for jag till Amerika ett slag och hem igen.


... fast någon resa till Amerikat har vi inte tid till. Inte ens en kortis i bästa Karl Nilsson-stil. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar