Vinterträdgård

Varje dag tittar jag till buskarna vi i höstas planterade vid husgaveln mot väster. Det är lagerhägg, Prunus laurocerasus. Jag kan ännu inte så mycket vetenskapliga växtnamn, men i det här fallet har jag lite på fötterna. Prunus är plommonsläktet och laurocerasus handlar om lagerträdet. Och visst liknar lagerhäggens blad lagerträdets. Avlånga, mörkblanka och seghårda. Lagerhäggens blad är emellertid giftiga, så torka dem inte och stoppa i grytan.

Just de här fyra exemplaren, sortnamn okänt, planterades i min barndoms trädgård någon gång under sent 70-tal. I höstas grävdes de upp för att möjliggöra för familjens morfar att utföra en del husgrundsarbete, och vi fick överta dem.

Strax innan vi kom hem med ett jättelass lagerhägg, hade vi låtit gräva för nya dagvattenledningar. I samband med det, lät vi även göra snyggt närmast fasaden. Förutom en större, halvcirkelformad yta mot nordväst, kallad skulpturparken, gjorde vi en singeltäckt gång längs västergaveln och några meter längs husets södervägg. När ny dagvattenledning är nedgrävd även på andra sidan huset, gör vi likadant där. Gången är ca 1½ m bred och precis i kanten av denna placerade vi lagerhäggen.

Att gräva upp städsegröna växter och plantera om dem på senhösten, är inte vad expertisen rekommenderar, men vi hade inte direkt något val. På plussidan kan vi dock sätta upp att gamla växter har lättare för att överleva en flytt under fel årstid samt att vi hade tur och fick en relativt varm och tämligen blöt höst innan den första frosten kom. Jag räknar med att få klippa bort en del vinterskadat när det våras, men hoppas förstås att buskarna etablerar sig och trivs hos oss i många år framöver.

Rönnspirean, Sorbaria sorbifolia, ligger i startgroparna. Det här är en livlig rackare som mer än gärna tar över ett kvarter eller två. Med ett hektar tomt och mer än 100 m tomtgräns utmed byvägen, är de många småplantorna ett välkommet bidrag. I gräsmattan står en flock minispireor färdiga att plantera ut på lämpliga ställen. 

Syren, Syringa vulgaris, har vi många av. Tyvärr är syren tydligen en delikatess i kaninvärlden, så många av de plantor vi satte i höstas är rundbarkade. Men på't igen! Min farfar stammade upp syrener och formklippte dem till blommande bollar. Det är en idé jag vill prova vid grindarna så småningom.

Buxbom, Buxus sempervirens. Luktar kattpiss, men är fin att se på. Det här är den ena av ett par klot. Två klot som inte har blivit klippta de senaste fem åren... Det blir minus för den trädgårdsskötseln. Men jag ser ett stort plus i de många skotten jag kan ta och plantera för att driva upp nya plantor senare i år! 

Lavendeln, Lavandula angustifolia, för en tynande tillvaro. Jag gillar verkligen lavendel och jag vill ha böljande lavendelfält stora som Medelhavet, men jag är kass på att få plantorna att trivas. Kanske i år?

En som däremot tål mina inte alltid helgröna fingrar är citrontimjan, Thymus citriodorus. Mer och fler? Ja, tack! Vi skördade en hel del i somras. Fiskrätter och diverse sallader fick fin smak.

Tomaterna har jag visst glömt att städa bort...

För vinterbadande småfåglar.

Här bor vår vitlök!

Det är inte så mycket att titta på i Hemmaljungas trädgård så här års. Här finns ingen vintergrön inramning, inga rumsligheter som skapar struktur. Vi har inga formklippta förtjusningar och inga perennrabatter som så här års kan bidra med vackra strån, stjälkar och fröställningar. Det enda som spretar visset är 200 kvm mjölkört, och det är ju inte direkt partytuta på den synen. En kornell med vackert röd bark, finns det förstås att glädja sig över. *tuuut* Med tanke på kulören, skulle jag väl gissa på rysk kornell, Cornus alba, men eftersom grenar som kommer i kontakt med marken snabbt slår rötter, borde det väl snarare vara ett exemplar av videkornell, Cornus stolonifera. Fast videkornell har väl gul bark? Detta är helt klart något jag får ta upp med experterna vid tillfälle. I likhet med rönnspirean, gillar vår kornell att föröka sig. De grenar som har slagit rot, ska till våren grävas upp och planteras utmed vägen. Busken är ungefär tre meter hög, så under lövtid kommer den att fungera bra som insynsskydd.