Inte år, alltså. Eller jo, om vi räknar ihop favoritmakens ålder med min, så firade vi hundra förra året. Men människors ålder är inte så viktigt. Mest en siffra som man inte kan ha till så mycket annat än att fokusera på, noja över och få ångest av*. Och, helt ärligt, då finns det ju betydligt roligare saker att hänga upp tillvaron på. Stickbeskrivningar t ex!
Etthundrafyra beskrivningar har jag nu lagt till min lista på Ravelry. Det är många tröjor och koftor. Många fler än jag någonsin kommer att behöva, även om jag helt på egen hand må leva uti hundrade år. En hel del sjalar är där med, och dessa måste jag ha lagt upp i ett tillstånd av medelstark sedering. Jag bär nämligen aldrig sjal. Inte känns det som att jag kommer att börja heller. Det slår mig att om jag hade stickat istället för att nörda på nätet, så hade åtminstone 20 av de listade plaggen varit klara vid det här laget. Å andra sidan hade jag missat största delen av önskeprojekten då. Ingen ånger här, inte!
På stickorna just nu sitter fortfarande sjuåringens fisktröja. Det går framåt, tackar som låtsasfrågar. Oket och halsen kvar, sedan ska jag hitta på något annat. Stickorna ska ju inte behöva vara garnlösa alltför länge, tycker jag. Kanske blir det en kofta. Eller en väst. Möjligen en tröja. Antagligen inte en sjal.
*Jag sysslar inte själv med det, men har förstått att många har det som något slags udda hobby. De borde ägna sig åt stickning istället.
Nej, jag bär inte heller sjal, numera finns ju bankkort. Annars tyckte jag nog att det var ganska trevligt när man hade en långsjal på sig.
SvaraRaderaLångsjalar är välkomna! Här är plats för många!
SvaraRaderaJa, plats för många själar
SvaraRaderaAbsolut, Jarl. I vilken form de än må komma.
SvaraRadera