I Stickrike

Det här med att sticka, själva inställningen till just den hobbyn, har förändrats dramatiskt på det senaste. Istället för en enkel, tämligen beige "gilla", lika ointressant som en tummen-upp på Facebook, har jag utvecklat en hysteriskt blinkande och helt vardagsövertagande BESATTHET. Jag kastar mig över mönster, garn och sticktekniker med en ivrig beslutsamhet fullt jämförbar med den en tax uppvisar i närheten av en bebodd rävlya. Det var därför inte svårt att övertala mig själv att åka till garnbutiken och köpa lite mer garn igår. Jag hade ändå kört fast på ett pågående stickprojekt, femåringens tröja, eftersom hemmet inte tillhandahöll rätt sorts rundsticka till de pyttiga ärmarna. Att köra två mil enbart för att köpa fyra decimeter sticka, är helt uteslutet (här försöker jag alltså att övertyga mig själv, om ni undrar), men att köra två mil för att köpa en sticka och en påse garn, det är helt okej.

Väl framme i garnbutiken blev jag helt bortkollrad av en liten rätstickad kofta och sedan förvillades jag av ett grönt (Vad är det som händer här? Jag har aldrig gillat grönt, och nu är det det enda jag tänker på!) paradis och sedan var det kört.

Väl hemkommen, med tio nystan tunt, halt alpackagarn som jag ju gör allt för att undvika (... hmm...), bestämmer jag mig för att börja lite på den tröja jag sett ut åt mig själv att bära på den middag på lokal som jag och maken ska förgylla med vår närvaro i februari. Alltså, jag ska ju inte sluta sticka på femåringens tröja. Nädå. Jag ska bara typ lägga upp maskorna och... testköra lite... Bara några varv. Jag lovar. Jupp. Jodåsåatteeh...

Men då! Det finns ju inget lämpligt verktyg hemma! Meh! Där i garnhimlen har jag helt glömt bort att köpa rätt stickor för min tröja! Jag har redan dragit ut tråden i ett nystan, men misslyckats med finliret så nystanet har kräkts ut det mesta av sitt inkråm på köksbordet. Det ser sorgligt ut. Jag nystar upp alltihop i en boll, väl medveten om att jag kommer att svära över den där bollens oförmåga att ta regi när vi väl ska samarbeta.

Ett litet motjuck i skapandeprocessen, gör absolut inte att jag ger upp. Icke. Jag har ju femåringens tröjärmar att fortsätta med. Den lilla mudden till första ärmen ligger redo på bordet och jag plockar fram den nyköpta stickan i Putte-i-blåbärsskogen-storlek för att rätsticka ärmen. Eller, det gör jag ju då inte. För den finns inte. Jag har lixom glömt att köpa fyra decimeter sticka.

Bleeh.

Nu börjar jag bli lite väl motjuckad, tycker jag. Med luguber uppsyn gör jag förbittrad en golgatavandring genom huset. Aldrig har väl favoritmaken verkat så nöjd trots krånglande jobbrelaterad datorteknik. Aldrig har väl hundarna lekt så bokmärkesgulligt. Jag hör barnens kvillrande skratt. Björkarna slår ut i vårens ljusgröna. Blommorna prunkar i gräsmattan. Allt är frid och ro och glädje. Det är bara jag som har det svårt och eländigt. Buhuu. Det är så infernaliskt synd om mig att jag i största martyranda bestämmer mig för att städa. I en brun papperspåse hittar jag - en rundsticka! OH, HAPPY DAY! Gud ske pris och tackålov!

Det är rätt längd för tröjärmarna, men fel tjocklek. Det är fel längd för tröjan, men rätt tjocklek. Aldrig får man vara riktigt gla... d. Men vänta, jag har ju ytterligare ett mönster på köksbordet. En annan tröja. Den stickas oxå uppifrån och ner och till den passar den i papperspåsen funna rundstickan perfekt. Ohlalaa! Kvällen är räddad! Jag är Skapardrottningen über alles!

... men jag har ju inget garn...

Det enda rätta nu, är att tröstäta. Jag väljer tekakor. Det här kräver lite planering, så se till att du alltid har en påse i frysen att ta fram och tina vid behov.

På kvällen eller morgonen lägger du 5 dl havregryn i 1 liter valfri typ av mjölk (ko-, havre-, soja-, mandel-, bröst-,... Det spelar nog inte så stor roll.). På morgonen dagen efter eller på kvällen samma dag, smular du ner ett paket jäst tillsammans med lite salt, en REJÄL skopa honung samt sisådär två liter ljust mjöl. Kavla ut degen och stansa ut tekakor i lagom storlek. Om du inte vill kavla och stansa, plattar du bara till runda degbollar. När dessa har jäst i en timma, gräddar du dem i ca 250 grader i 5-6 minuter.

Ät och njut och bestäm dig för att åka till garnbutiken igen. Denna gång för att köpa stickor.