Schyssta lökar

Så kom den då äntligen. Femåringen pekade ut genom fönstret och tjoade. Och jag tittade. Och jag såg. Och jag vände mig till mitt barn.
- Det är ju helt fantastiskt. Som vi har väntat. Du är för ung för att minnas, men det fanns en tid då det alltid var så här. Vi kallade det sommar. Och det var varmt och skö...
- TITTA! POSTBILEN!

Jaha.

Inspirerad av hoppet att det finns ett liv efter detta blåsiga, blöta tillstånd som vi infödda skåningar kallar möghongavär, bestämde jag mig för att faktiskt våga språnget och ta mig utomhus. Det är en allmän sanning att man överlever skånsk vinter i ett bra regnställ, men nu är det blött i överkant. Vadarbrallor och kanot får importeras från omkringliggande landskap, för i de skånska butikerna är det slutsålt. Nå, med solsken i blick finns inga hinder - åtminstone inga man har en chans att se, bländad som man är.

Med den entusiastiske fårhunden som sällskap, gjorde jag snabbt iordning två odlingsbäddar vid logens södervägg. Sedan pluttade jag ut vitlöken. Therador till höger. Morado till vänster. (<-- Detta är inget som kommer med på provet, men det kan vara bra information för er att lagra så att jag har någon att fråga när det är dax att skörda.) Cirka 15 klyftor av vardera löksort hade jag att sätta. Efter att jag tryckt ner varje lök en bit i jorden och krattat ytan jämn, stod jag en stund och beundrade mitt verk. Sedan gick solen i moln och då gick jag in.